Yoga, träning och hälsoinspiration för dig

Research shows that caregivers are at risk of experiencing caregiving burdens – therefore is important for the yoga teacher to reflect on what they consider their professional role to be. Doing so could help to confirm what their current job description is and to act accordingly. What is the duty of care within your role?

This blog article is part two of three about self-care for yoga teachers in light of Covid-19. Read the first part about Recognition here!

Introduction

The stress that yoga teachers are facing in light of Covid-19, both personally and professionally, is high. Despite this, yoga teachers continue to show up to do their job by providing a (mostly virtual) space to support the wellbeing in others. Therefore, it is of utmost importance that yoga teachers apply sustainable coping strategies to ensure they can maintain their workload while also caring for the upkeep of their own wellbeing.

This blog article is part two of three, of Self-Care for Yoga Teachers in Light of Covid-19. The last two articles in this series will suggest some basic coping strategies that aim to support yoga teachers’ wellbeing while they continue to provide their services to students. Rather than presenting yoga teachers with a “how to list”, these two articles invites the yoga teacher to take a more in-depth and reflective approach to inspire them towards developing their own sustainable coping strategies.

Teaching yoga is a caring profession
An important factor to consider when developing coping strategies, is that the yoga teaching profession, in the broadest sense, can be considered a form of “caring profession” that aim to serve others. It is important to make the distinction that teaching yoga is certainly not a caregiving profession in the sense where one provides care to someone who would not be able to function without the care, like in the case of a dementia caregiver or a medical doctor. Nevertheless, the profession offers a significant degree of care to students of yoga whenever yoga is taught in a manner which supports the yoga student’s wellbeing in some way or form. It is safe to say that no yoga teacher wants their student to finish class feeling worse that what they did before class started!

One may argue that the responsibility of care lies solely in the hands of the student as they are “caring for themselves” by showing up to your class (in person or online). Nevertheless, the teacher is still providing a space in which the student can do so, thus the teacher is contributing directly and/or indirectly towards their student’s care. Whether this care is on the lower- or higher end of the scale is another question, but regardless of that, the so called “caring space” created by the teacher is still of significant importance. This is why teaching yoga can and should be acknowledged as a moderate form of caring profession.

Now why is that important? Research demonstrates that professional- and informal caregivers are at risk of experiencing caregiving burdens such as stress, fatigue, pressure to perform. These burdens can have a negative impact on a caregiver’s psychological health. Although these caregiving responsibilities far exceed that of a yoga teacher, one can still assume that a certain level of burden may emerge for the full-time yoga teacher that risks putting their wellbeing at stake. This is especially the case if both the professional- and personal world of the yoga teacher is under great strain.

To shed some light on this, it can be helpful to reflect on the following questions:

• Can you identify any caregiving burdens within your profession? What are they?
• How do these caregiving burdens affect you?
• How do you respond to them?

What is the role of the yoga teacher?
With the aforementioned in mind, it is important for the yoga teacher to take inventory and reflect on what they consider their professional role to be. Especially since the yoga teacher’s job most likely include various tasks. One’s professional role is something that can easily be taken for granted which risks one to bypass the more subtle aspects that make up one’s profession. Any yoga teacher, no matter their experience, would benefit from regularly reflecting on what their professional role is and what it entails. This can help clarify their job description and then act according to that.

• What is the duty of care within that role?

Once you have a clearer picture of what your role as a yoga teacher entails, you can begin to identify areas within your professional role which include elements of care towards the students. Doing so can clarify how you express care for others within your profession. As you acknowledge your current picture, do your best to keep an open mind towards any questions or concerns that may appear.

• What degree of care, and what kind of care, do I wish to provide to students?

Write down short and precise answers in a bullet point format. Limit your answers to 3-6 points. The more specific you are, the more useful it can be. This brings you to the next question, which is key in putting things in action:

• How do I choose to provide care towards yoga students in my class?

You can then use these points as a framework which you operate within to help you maintain clear boundaries within your own personally designed “duty of care protocol”. These professional boundaries become an important navigation tool when managing your time and energy.

Holding space for students and oneself
Once you have reflected about what your duty of care is for your students, place yourself in relation to that and consider what your duty of care is towards yourself.

Let us assume that one central aspect of a yoga teacher’s role is to hold space for others in the context of a yoga class setting. In a yoga class the space is shared between teacher and student, yet it is still the teacher that serves as the anchor in the room. The teacher provides a space where each student can have their own experience and then guides them through a class from beginning to end. What is important is that once the teacher have finished teaching the yoga class, they step back into their own personal space and hold this space for themselves. This is an opportunity to recharge your batteries and nourish yourself in ways you know best. With this in mind, what can be worth asking is:

• What can you do to hold space for yourself?

One option could be to write up a duty of care document for yourself, and another one for your students. Oscillate between refining the two until you feel that they are both in harmony with each other.

Why is reflection important?
The purpose of developing and conducting coping strategies, is to re-learn certain actions and behaviours in order to live life in a more constructive, fulfilling and sustainable way. However, our learning will bear little fruit if we do not apply reflection into the equation. Learning does not solely happen by doing. In fact, we learn best when we reflect on our own experiences. Without reflection, a coping strategy risk to become just another superficial list of “how to’s” which does little in creating a deeper change of longevity and substance. Additionally, having a strong sense about who we are within our profession and what our role entails, can help us to approach and develop strategies with greater integrity, wisdom and depth.

Read more

• Self-care strategies for yoga teachers in the light of Covid-19 – Part 1, by Eleonora Ramsby Herrera.
• Creating a space for the wild birds to settle down, by Eleonora Ramsby Herrera.
• What I talk about when I talk about yoga, by Frida Starvid.

Videos on reflecting, breathing and assisting

Yogobe Video: uf87 Yogobe Video: g5w6 Yogobe Video: u97d Yogobe Video: c6f3

To watch a full video you need to be logged in as a paying Yogobe member. Haven't tried Yogobe before? Try it for free during 14 days – click here to get started!

Photo: Carla Rey Christen

Our surroundings may affect how we feel, think and live. How can nature change your yoga and meditation practice?  Follow yoga teacher Frida Boström and go outside to meditate, find a favorite place, sharpen your senses and just breathe.

Go into a different physical space

It takes a particular collection of skills for one to be able to get lost in one ́s own apartment. Think about it; it is a place where everything is known – each squeaking floor tile, every crack in the ceiling, every single door and window opening. It is a place in which you can manoeuvre your way effortlessly onto the toilet seat in the dark of night if needed. Which is all good and well – in the best of worlds your home is a place of security, of comfort and peace. But in other circumstances, this zone of comfort can also be a zone of confinement, of set expectations, and of limitations of mind.

I once picked up a collection of essays by Rebecca Solnit, an author who amongst other things explores the theme of wandering and venturing into the unknown. She suggests that going into a different physical space can provide a new psychic space, which made my mind travel to the practice of meditation. As opposed to the well- established image of a philosopher/thinker as a person in confined solitude, Solnit argues that in fact, “introspection is an outdoor pursuit.” I could not agree with her more.

Listen mindfully

When I came to the Sivananda ashram in India the first time in 2015, I arrived late at night. Aided only by the dim light of a lamp post high above, I climbed the front stairs and knocked on the gate to be let in by the night guard. Soon I was hurrying after him along a winding stone-laid path, making out the ashram temples and office buildings only as deep shadows. When we came into the dormitory with its long row of beds, people were already asleep under the faint humming of ceiling fans and low noises of snoring. As discreetly as I could, I shuffled my backpack into a corner and slipped out of my sweaty clothes. I had been travelling for a day and was exhausted. None of the noises coming from my neighbours could disturb me, and I was asleep within minutes.

Before night had turned into dawn, me and my dorm companions were brutally awakened by the ringing of a loud bell. It was 05:30 and still pitch dark as I hustled outside, passed through a garden and walked up the massive entrance stairs into the main meditation hall. The floor was already filled with people, all silent, their eyes closed in the dark. But in the hour that passed, as we sat meditating, the sun began to rise. Outside the high, open valves of the large hall, birds I couldn ́t even imagine the names of, were waking up and starting to sing. Suddenly there was a different sound, one that made me open one eye into a half squint. Had anyone else heard that... a roar? Could it have been a lion? The thought seemed totally absurd. And since no one else reacted, I closed my eyes again.

Get lost in nature

To me, the change of soundscape is one of the major fascinations of meditating outside. If you go outside and close your eyes - anywhere outside - you ́ll notice the vast difference from being in an indoor space. And while the eventual goal of meditation is to withdraw from all sense impressions, you surely know that being present in observation is the first step on the journey towards letting go. I find this much easier to do surrounded by the sounds of nature.

I used to think that in order to change one’s pattern it would not be enough to travel. I thought that one had to move, probably far away and forever. Now, back home, I realise that while not everyone will get the chance to meditate accompanied by roaring lions (they were in fact lions I was told later) there ́s usually somewhere one can go. Being outside always contains venturing into unknown territories to some extent, of getting lost in the space that nature provides. If that happens to be in a distant country or in your own backyard makes no difference. The perk is that once you ́ve been out there, especially while in observing meditation, that experience will always stay with you.

Video recommendations to practice outside

Why not take your practice outside?

Yogobe Video: 4f9w Yogobe Video: r94g Yogobe Video: t6k8 Yogobe Video: x9r7

To watch a full video you need to be logged in as a paying Yogobe member. Haven't tried Yogobe before? Try it for free during 14 days – click here to get started!

Playlist with mindfulness meditations

Here you'll find a playlist with sequences in both English and Swedish, to calm the mind, reduce anxiety and to find your focus: Playlist Mindfulness.

Read more

• Flyg utomhus i din yoga (interview in Swedish with Milla Floryd).
• Research: Grow your brain with meditation.
• Kom i kontakt med naturen (in Swedish), av Bianca Barck

About Frida

Frida Boström is a Vinyasa Flow and Ashtanga instructor (200 hr RYS), educated in Goa, India. She started off as an architect but after a burnout she decided to shift careers. Her first trip to an ashram in India in 2015 led to many more, and evoked her already existing curiosity about philosophy and meditation, as well as fun and physically challenging yoga. Frida teaches Ashtanga, Vinyasa, Rocket and Yinyoga classes in Sweden and India, and assists at yoga teacher educations in both countries. Read more about Frida at her website or follow her at Instagram: @frida_bostrom

Many yoga teachers are now experiencing high stress levels and financial pressure – yet are still showing up to teach (virtual) classes in support of other people’s well-being and to maintain some income. In this first part of a blog series about self-care strategies for yoga teachers, I write about recognition. The industry is not perfect, and one yoga teacher cannot change it alone. Recognition is an important step in moving towards constructive solutions.

Introduction: Self-care for yoga teachers

Research and personal experience show us the positive influence that yoga can have on people’s general wellbeing. Therefore, it is understandable that many people are now leaning on yoga as a way to cope and care for themselves in the light of the stressful circumstances brought by government measures due to Covid-19.

While we know the positive affect that yoga can have on the practitioner’s wellbeing, there is little inquiry into how the wellbeing of yoga teachers is affected by their profession, especially when being under a lot of stress themselves. The implications due to Covid-19 has impacted on peoples’ lives in multiple ways and it has fundamentally changed the way in which everybody live their lives. In the context of yoga teachers, they have had to face a period of adjustment as they are continuously adapting to these changes in both their personal- and professional life. Many yoga teachers are now experiencing high stress levels and financial pressure, yet they continue to show up to teach (mostly virtual) classes in support of other people’s well-being,

This blog series seeks to address this issue in three articles.

1. The first article aims to place the individual yoga teacher into a larger social context by recognising some of the professional challenges that yoga teachers are faced with.
2. The second article invites the yoga teachers to reflect on their own role within their professional context and how it may affect their personal life.
3. The final article of this series offers suggestions for constructive solutions that aim to support yoga teachers’ overall health both in their personal- and professional life.

This blog series is rich in content. Take your time to go over the material and to re-visit it. It is not meant to be a quick fix, instead it serves to encourage the cultivation of a process, and processes take time.

It is both personal and business

Teaching yoga as a profession is, to a high degree, tied in with the personal. Most (if not all!) yoga teachers are, through their yoga teaching, sharing a practice that is both personal and meaningful to them. The challenges that the yoga teacher is faced with professionally can easily pour over into their personal life. This is the case in many professions, but perhaps it is extra prevalent within a profession where one more personally invested in one’s work. The personal attachment that yoga teachers have to their profession, may also be a reason for why it can be difficult to know when to draw a boundary between; where one’s various professional responsibilities begins and ends; and, what those responsibilities should and should not include. When one is so passionate and personally embedded into one’s own work, it can be difficult to know when to stop and when to draw the line between personal and business.

It is much more than just teaching

The job title “yoga teacher” does not encompass the multiple aspects that come with the profession. In fact, the teaching plays a substantial small part in comparison to the hours spent on other job tasks. Some of these tasks may include marketing their work on social media; producing content for digital marketing; the upkeep of websites and newsletters; filming- editing and publishing yoga movies; writing blog posts; being an administrative- and project manager; keep track on bookkeeping; all while trying to maintain a self-practice and showing up in good form for when to teach a class. Not to mention, the added competitive pressure that the small-scale, local yoga teacher is facing against the large dominating yoga businesses and “yoga celebrities”. As a consequence, many yoga teachers are at risk of becoming overworked and burned out. In a wellbeing industry where the yoga teacher is expected to lead by example and model a healthy lifestyle, this can become a heavy burden to carry. This is especially the case during the Covid-19 pandemic, where the pressure for yoga teachers to perform and produce is perhaps higher than it has ever been before.

Constructive resources for coping is needed

This is a testing time for many yoga teachers whose income has been reduced next to zero and being self-employed does not provide the same financial safety nets that an employment does. In this moment, yoga teachers are eager to step in and offer their services, from a desire to support others as well as a need to find new ways to continue earning an income as quickly as possible.

Yoga teachers have been exceptionally creative in adapting their services and transferring them online as a way to maintain their professional activity, their visibility and a degree of income. They deserve to be recognised for their hard work and creative problem-solving. Yet what is even more important, is to offer yoga teachers professional coping strategies that can support their wellbeing in a work environment where the stress to perform and produce; and, the anxiety that comes with online exposure, can risk leading them to burnout. Never has it been more important than during these vulnerable and testing times. Thus, yoga teachers need to be provided with resources to care for themselves, both on a professional- and a personal level, in order to continue with their job in a way that is sustainable.

The yoga industry is not perfect

It is okay to recognise that the yoga teaching profession is one that comes with flaws and pressure. Recognising the reality of the industry is not the same as dwelling in negativity. Recognition is an important step in moving towards constructive solutions and it can further support the yoga teacher in feeling less alone and less helpless in their situation.

Burnout is often caused by the social- and organisational structures in which someone works, most of the time it is not solely down to the individual themselves. It is therefore important to put one’s experience into a larger context and view it with a broader perspective. This can alleviate the burdens and pressure and invite hope, agency and compassion towards oneself and one’s professional activity and development. The industry is not perfect, and one yoga teacher cannot change it alone. However, it is still useful to control what one can control, while making an active contribution towards changing the work culture that one is part of. Small ripples can travel far.

Continue reading in part 2 & 3 

The next two articles will invite the yoga teacher to reflect on their own role within their professional context and offer some practical suggestions that aim to support yoga teachers in establishing long-term self-care and coping strategies:

• Part 2 – Reflection
• Part 3 – Take action

Inspiration for yoga teachers

• Managing hardship through connection, by Eleonora Ramsby Herrera.
• What is my path cultivating? by Luke Bache.
• Att vara en vettig medmänniska (in Swedish), av Jopsephine Selander.

Online yoga classes for self-care

Yogobe Video: x83k Yogobe Video: g5w6

To watch a full video you need to be logged in as a paying Yogobe member. Haven't tried Yogobe before? Try it for free during 14 days – click here to get started!

Photo: Stu Bishop

Hur känns det när man rör sig inifrån och ut? Att smaka, prova och utforska olika sätt att göra krigare och hundar för att hitta formen som passar dig? Somatic Flow fokuserar på just det och uppmanar dig att strunta i regler för att hitta yoga på ditt sätt, med glädje.

Utforska vad yoga är för dig

Jag har alltid tränat. Som barn var det fotboll och basket, i tonåren blev det gruppträning, gym och yoga. När jag var runt 20 hade jag provat olika stilar och fastnade för Ashtangayoga, det var då jag började yoga mer regelbundet.

En av de största skillnaderna med yoga, förutom att jag blev mer rörlig, var att jag för första gången hörde min kropp tala till mig ”Jag vill flytta foten hit”, eller ”hur skulle det kännas om du rörde ryggen såhär?”, frågorna ställdes och jag började utforska svaren.

Efter ett tag insåg jag att ashtangayoga inte var platsen för mitt utforskande. Jag upplevde att det medförde bestämda facit för hur det skulle se ut, och vilken väg jag skulle gå, vilket var skönt och tydligt för mig som nybörjare, men begränsande då jag kände mig kallad till upptäcksfärd.

Äventyret ledde mig till flera olika utbildningar och lärare, workshops och rörelseläror. Bit för bit landade jag i vad jag behövde att yogan var för mig. Hur jag ville röra mig och känna samt hur jag ville förmedla yoga till de som kom på mina klasser och går mina utbildningar. Två av de lärare som inspirerat och inspirerar mig på min resa kan också du smaka på här på Yogobe: Anja Bergh och Satu Tuomela som erbjuder Embodied Flow, Embodied Yin, Authentic Flow och mer.

Foto: Malin Wittig

Yoga som utgår från att vi alla ser olika ut
Somatic Flow är väldigt influerat av anatomi, rörelselära och fysiologi. När jag tittar till hur vi är byggda, och vad vi är skapta för känns det solklart att vi inte kan förväntas se likadana ut när vi gör varken krigare, hundar eller ens berget. Jag har också plockat in några av de mest lockande delarna av Body Mind Centering (BMC), utforskande rörelse och embodiment som hjälpt mig till en mycket djupare närvaro i min egen rörelseupplevelse.

Somatiskt utforskande, embodiment (eller förkroppsligande), BMC och alla de lika/olika stilarna syftar till att röra dig, utforska och uppleva från kroppen. Att pausa tänkandet och intellektualiserandet, och börja känna sig fram.

Känn in dig själv!

Jag brukar förklara det som att Somatic Flow bjuder in till en förkroppsligad upplevelse, där du utforskar rörelse, andetag och instruktioner inifrån dig själv. Klasserna med mig på Yogobe tar sitt avstamp i min personliga stil: bortom kantig linjering, med anatomisk förankring och med möjlighet att gå djupare in i dig själv.

Om detta låter lockande hälsar jag dig välkommen att prova någon av mina klasser i videobiblioteket här på Yogobe och ser fram emot att följa med dig en bit på din upptäcktsfärd! 

Lästips

• Inspireras till att kliva utanför boxen, intervju med Vevve om Somatic Flow.
• Sankalpa – sätt din intention, av Vevve
• Bron mellan meditation och rörelse, av Anja Bergh

Bli yogalärare med Everyday Yoga School

Du som vill utbilda dig till yogalärare, eller kanske redan har gått en utbildning men vill fördjupa dina kunskaper, är välkommen till Somatic Flow 100 timmars yogalärarutbildning där du får lära dig grundläggande anatomi, om kroppen i rörelse och du får även verktyg för hur du själv skapar förståelse för hur du ser över, och bryter ner, en asana när du assisterar någon eller för din egen praktik. Läs mer här i Yogobe Marketplace!

Testa Somatic Flow online

Här hittar du samtliga videor inom Somatic Flow 

Yogobe Video: f8c3 Yogobe Video: gu84 Yogobe Video: z83e Yogobe Video: u69c

För att se en hel video behöver du vara inloggad som medlem på Yogobe. Om du inte redan har ett konto på Yogobe så kan du prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid – klicka här och kom igång!

Vilka historier berättar du, och vilka lyssnar du till? Anna Eriksson Skarin, författare och konsult inom storytelling, ger tips på tre steg för hur du kan omfamna förändring och välja dina ord. Vilket liv skapar du med berättelsens hjälp?

Storytelling: Landa i din berättelse, och dig själv

Vid det här laget har vi alla en personlig berättelse om Corona och hur livet har förändrats. Här har ingen rätt eller fel. Alla har sin upplevelse. Och den har vi rätt till. Men jag tänker att vi alla kan ha nytta av att aktivt välja att landa in i våra berättelser. Att vi flyttar dem från huvudet till kroppen och känner på dem snarare än att kastas vidare till nästa på samma tema.

Jag tror att vi har nytta av att varsebli vilken typ av historier vi berättar och lyssnar på, och att det finns mycket att vinna på att vara nyfiken på hur de påverkar besluten vi fattar och hur vi mår. För på samma sätt som vi bygger varumärken och kundrelationer med hjälp av historier, så skapar vi också våra liv med berättelsens hjälp. När vi letar efter pusselbitarna till framtidens historia får vi en chans att omforma livet utifrån nya förutsättningar.

När jag säger att våra berättelser lägger grunden för våra liv så menar jag det inte utifrån ett "flummigt" perspektiv, utan väldigt bokstavligt. Hur vi tolkar det som händer omkring oss och vilka ord vi väljer för att prata om dem är det som blir vår verklighet. I de allra flesta situationer går det att hitta en väg framåt genom att växla perspektiv. Och för de allra flesta av oss går det att må lite bättre genom att vara vaksam på hur vi tänker och uttrycker oss.

Tre konkreta steg som du kan ha nytta av

1. Känn på det som händer
Just nu befinner vi oss alla i en stor ovisshet. När jag försöker få grepp om framtiden är bilden jag ser framför mig en kompassnål som bara snurrar runt. Även om du inte upplever dig stressad eller påverkad, så kan jag nästan lova att din hjärna inte håller med. Och även om tankeverksamheten inte sker på ett medvetet plan så drar de undermedvetna processerna bandbredd som gör att det kan vara svårt att ta ett utifrånperspektiv på sig själv och sina tankar. Då är det lätt att ramla ner i gamla tankespår och berättelser om oss själva och vår situation som inte tar oss dit vi vill. Testa att ta några minuter och stanna upp och var nyfiken på hur det känns i kroppen. Kanske att du känner ett fladder i magen eller att axlarna är uppdragna. Var i upplevelsen utan att värdera eller döma den. Lyssna in om det bubblar upp några historier som styr dig och påverkar ditt mående utan att du är medveten om det.

2. Leta efter inspirationen i förändringen
För några år sedan tappade jag nästan alla mina kunder inom loppet av ett kvartal. Då var det chockartat, men i backspegeln ser jag att det är bland det bästa som hänt mig. Jag hade känt mig oinspirerad under en ganska lång period men inte tagit mig för att göra en förändring eftersom jag hela tiden hade fullt upp. Den oönskade inbromsningen gav mig en chans att fundera på vad jag ville och landade strax i att jag ville fokusera om mot storytelling. Det ledde till att jag blev nyfiken på varför berättelser är så kraftfulla och anmälde mig till en utbildning om hur hjärnan fungerar. Från den ena dagen till den andra började jag prata om mitt jobb på ett nytt sätt och jag gick från att vara skribent till att jobba med storytelling. Det i sin tur har lett till många nya spännande uppdrag och inte minst boken Känslosmart – konsten att leva med sig själv och andra.

3. Välj dina ord
När jag träffade min man la jag märke till att han ofta sa ”vad roligt”. Lite rart och barnsligt tyckte jag då. Men med tiden har jag insett vilken otrolig kraft som finns i att låta sig hänföras av saker som kan tyckas vardagliga, och genom att vrida upp volymen på sina egna positiva reaktioner och känslor. Dessutom blir det ringar på vattnet som påverkar omgivningen. Det kräver lite mod att visa engagemang och intresse, särskilt om vi växte upp kring människor som gärna sänkte oss när vi var entusiastiska. Eller om vi just nu befinner oss i en sådan miljö där vi ofta möts av begränsande kommentarer. Så odla din nyfikenhet och behandla din (och andras) inspiration som något ömtåligt och värdefullt. Och när någon berättar för dig att de tänkt att starta en surdeg så tipsar jag om att kort och gott svara: vad roligt!

Lästips

• Se precis hela dig och må som bäst, av Linda Åslev.
• Låt oss ta möjligheten till utveckling, av Mona Drar.
• Vad händer i hjärnan vid olika typer av meditation? av Bianca Barck.

Om Anna Eriksson Skarin & Storytelling

Anna Eriksson Skarin är författare och konsult inom storytelling. Tillsammans med Maria-Pia Gottberg har hon skrivit boken ”Känslosmart – konsten att leva med sig själv och andra”. Duon har också en podd som även den heter ”Känslosmart”. Läs mer om Anna på hennes hemsida och på Facebook.  Du hittar även Känslosmart på Facebook!

Videovägledning för att landa & lyssna in din berättelse

Yogobe Video: 46fp Yogobe Video: p3k7 Yogobe Video: x67g Yogobe Video: 34fc

För att ta del av en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem. Har du inget konto på Yogobe än? Testa tjänsten gratis i 14 dagar (utan bindningstid eller kreditinformation). Klicka här för att komma igång!

Positive psychological changes can be developed after going through cancer – I talked to Fabian Bolin, a survivor of leukemia and the CEO and co-founder of the app War on Cancer, on the subject. Read more about post traumatic growth and strategies to process what you’ve been through here!

This is the seventh blog post in a series on living with cancer that I'll be writing coming months. The introduction and links to the first blog posts, can be found in the first one; To live with, after and next to cancer.

Before doesn't really exist

“When we are no longer able to change a situation, we are challenged to change ourselves.”

Viktor Frankl

When things happen, we absorb and adapt. We respond to what we experience, and that is neither good nor bad. It simply is. Recovering from cancer doesn’t mean going back to who we were before. Before doesn’t really exist anymore. The ground we’re standing on has been shaken and our response will create changes in ourselves and our lives. There is not so much going back, as moving forward.

There is no one way of moving forward, and definitely not one way to feel when moving forward. For me, who lost my boyfriend, life has become a blend of heart wrenching low valleys and wonderfully high peaks. On beforehand I would have guessed that high peaks wouldn’t be possible anymore. How can they when he’s gone?

Then, reading a post about post traumatic growth (PTG) on the digital social network app War On Cancer, I understood more about what I’m experiencing. The post was written by the founder of War On Cancer, Fabian Bolin. Fabian is a survivor of leukemia. He has in several posts and interviews stated that he thinks his life has improved after being diagnosed with cancer. I called him to talk about mental health, cancer, and post traumatic growth.

Trauma is , in different degrees, traumatizing
How going through cancer affects each person will always be different. No matter the outcome; your role; or the severity, living with cancer is, in different degrees, traumatizing.

– If trauma isn’t properly dealt with there is a pretty high risk of developing either PTSD or clinical depression”, Fabian says.

– Research shows that 22% of cancer patients suffer from PTSD within the first six months of diagnosis and 25% suffer from clinical depression at some point during or after treatment.

But while mental health issues being quite common in cancer patients, there are also reports of positive psychological changes that develop after going through cancer. That experience – that from adversity and the following struggle, positive life changes occur – is what’s called post traumatic growth PTG).

Fabian describes that PTG generally happens in five areas in life:

• Improved relationships with others – It’s very common to value friends and family more deeply and develop closer and stronger relationships.

• New possibilities in life – We might see opportunities we didn’t see earlier. We dare to, and see the value in, taking steps; making changes; and do things we might have hold back on before.

• A greater appreciation of life – Coming face to face with our mortality can lead us to appreciate and treasure moments we may have taken for granted. We are more able to live in the present and often life take on a new meaning.

• Personal strength – Going through adversity increase our inner strength and faith in our own capability, often with a strong feeling of “If I lived through that, I can face anything”.

• Spiritual development – As cancer often evokes bigger questions about life, death, meaning and purpose, it’s not unusual to gain a stronger connection to our spiritual side.

Not everyone experiences PTG. You may relate to having positive changes in one or all the areas above, or none. Most people who experience PTG are often surprised by the growth that occurs. It often comes unexpectedly, as the result of trying to make sense of an unfathomable event.

And while you can’t make PTG happen, there are known strategies to process what you’ve been through that increases mental wellbeing and contributes to the possibility of experiencing growth and positive psychological changes:

Strategies in processing what you've been through

• Reflect on your experiences
 – Write, talk, and share about your story and the effects living with cancer have on you.

• Connect with others 
– Apart from telling your own story it’s good to hear others’ stories. From a trauma perspective it is very healing to have someone empathize and say “I know exactly what you mean, I’ve been through that”.

• Help others – Helping others is healing in many ways. You can volunteer or support charities that are important to you, but simply sharing what you’ve been through can also help others going through cancer to feel better, or more comfortable, or less scared.

• Create a post trauma life vision 
– Reflect on what you’ve learned from your experience and what's meaningful in your life going forward. Then with small steps day by day, make positive changes to support your goals, like schedule activities involving these interests.

• Allow yourself to feel what you feel
 – Don’t diminish your response to the hard time you are going through. Our natural inclination are to avoid uncomfortable emotions and thoughts. However, you have to go through the difficult emotional process before adversity can turn into advantage.

• Reduce anxiety 
– Relaxation techniques, such as meditation and progressive muscle relaxation, and regular exercise can both prevent and decrease anxiety.

Approach these strategies in ways that make you feel safe and are suitable for you. If you want support and help, practicing with Yogobe and using the War On Cancer app will provide you with appropriate tools.

As Fabian and his team build and develop the War On Cancer app they take into consideration the strategies above. The social network app is created just to serve the needs there are to reflect, connect, help, and create visions moving forward.

Awareness and openness to allow all emotions and thoughts to be present is a central part of yoga. At the end of the article you find suggestions for videos for reducing anxiety and connecting with your emotions.

Beauty despite of trauma
It’s important to be aware that PTG does not make everything all better. Even if you, or someone you’re close to, is experiencing growth it does NOT mean that they will not suffer. Both can occur simultaneously. The trauma was and is still real.

Personally, I can relate to positive changes in all five areas. That doesn’t make my boyfriend’s death less painful. It doesn’t exclude the days when I’m feeling numb or the days when I’m just a limp puddle on the floor crying so hard I can’t catch my breath. It is all real. But nonetheless, I’m genuinely happy with my life today. Through all this I have learned that I can go through trauma and still find beauty.

"And if you were to ask me

After all that we’ve been through

Still believe in magic?

Well yes, I do

Oh yes, I do"

– Magic, Coldplay

Video recommendations

Progressive muscle relaxation and meditation are good tools to reduce anxiety:

Yogobe Video: sc62 Yogobe Video: 7z3r Yogobe Video: h85u Yogobe Video: te37

Use this Sankalpa practice as one way of creating your post trauma life vision:

Yogobe Video: k2z8

Practice noticing and being with your feelings:

Yogobe Video: fp68 Yogobe Video: x67g Yogobe Video: 64ur

To watch a full video you need to be logged in as a paying Yogobe member. Haven't tried Yogobe before? Try it for free during 14 days – click here to get started!

War on cancer

The physical challenge is huge for a cancer patient. The mental and emotional challenge is at least as great. War On Cancer is a social media-app, a social network and community, where everyone affected by cancer have the opportunity to share their cancer experience and get in contact with others who actually understand. War On Cancer's mission is to put focus on, and radically improve, the mental health of everyone affected by cancer. The first step is the digital social network that creates belonging and community in a time of isolation and uncertainty. You are reminded that you are never alone. We'll fight cancer together.

Learn more about War On Cancer and download their app at waroncancer.com

Share your story, it will make a difference.

Read more

• To live with, after and next to cancer, by Sara Ivarsson.
• Traumaanpassad yoga – lindring på vägen (in Swedish), av Josefin Wikström.
• Managing hardship through connection, by Eleonora Ramsby Herrera.

Det som sker nu – är yoga. Hur vi förhåller oss till förändring, att vi inte alltid får det vi önskar, på det sätt vi önskar. Men vad händer med yogautövaren som inte kan gå till sin trygga fysiska plats? Både för läraren och för utövaren är ögonkontakt och att se ansiktsuttryck oerhört viktigt. Detta till trots – hur kan vi låta möjligheterna utveckla oss, just nu?

Snabb omställning

I detta blogginlägg delar jag mina reflektioner som yogalärare, utbildare, studioägare, tänkare och del i Team Yogobe. Vi som ingår i teamet strävar alltid efter att med kvalitet och närvaro kunna möta dig som medlem helt på dina villkor och med utgångspunkt i dina förutsättningar.

Det har under en längre tid skett en långsam och gradvis förflyttning mot det digitala och vi är många som funderar kring hur vi bäst är digitala i en fysisk verklighet. Världen förändras – yogan som bransch ställer om, men nu sa det PANG för alla oss som verkar i den fysiska världen med kurser, utbildningar och event. Yoga och träning online exploderade på en månad. Eller var det kanske över en natt som det skedde? Om det var i panik eller redan planerat spelar ingen roll. För oss som regelbundet är vana att gå till en studio eller anläggning med våra olika och individuella behov av community, gemenskap och att kramas som hälsning sattes på prov. Gör fortfarande. Kommer sannolikt göra ett tag framöver.

Det som vi känner igen försvann snabbt, det blev en stor omställning för utövare, lärare och studios. Många förlorade jobb, medlemskap och närvaro i ett rum. Hur – och vad gör vi, nu? Det vi säger oss praktisera, det sker nu. Yoga är det som sker nu. Hur vi förhåller oss till förändring, att inte alltid få det vi önskar, på det sätt vi önskar. Att det inte blir som vi tänkt oss eller planerat för. Att förhålla oss till det utan att beskylla andra och se världen från olika perspektiv.

Att känna samhörighet under en yogaklass

Vad händer med yogautövaren som vill men inte kan eller bör gå till sin trygga plats? Jag kan tänka mig, och talar av erfarenhet, att det är svårare att hålla disciplinen, att utöva sin fysiska yoga hemifrån. För en del är det lika naturligt som att borsta tänderna att yoga hemma. Men för många är det inte det. Den trygga plats – där mötet med andra människor sker, samtidigt som mötet med en själv tar plats på mattan – kan skapa en tomhet när den försvinner eller minskas. Småpratet innan och efter klass, nya ansikten och nya bekantskaper att lära känna. Att känna samhörighet. Att tillhöra. Vinsterna av det fysiska rummet helt enkelt. Hungern av den sociala kontakten kommer öka hos en del och för andra tillfredsställs ett behov att kunna yoga hemma mer och skapar en ökad trygghet på hemmaplan. Att se ansiktsuttryck, ögonkontakt och en lätt beröring är otroligt viktigt för oss. Både som utövare och den undervisande läraren i rummet. Så kommer det alltid vara samtidigt som komplement till detta faktiskt finns online idag, så som i Yogobe Community BEYOGA365 på Facebook. Ett lysande exempel för dem som vill och vågar mötas online.

Syftet med yoga är fortfarande detsamma oavsett var vi fysiskt befinner oss. Praktiken att inte styras av våra egon och inte vara rädda för att möta våra tankar och reaktioner i detta. Att möta det som är. Erkänna istället för att trycka undan och längta efter det som inte finns. Låta kroppen tala sin visdom. En praktik att inte streta emot, utan acceptera och utvecklas. Ingenting varar för evigt. Allt är föränderligt. Låt oss våga förändras!

Vad händer med yogalärarna mitt i denna omställning som följd av Covid-19?

Vi yogalärare sätts på prov i våra skills att hålla koll på att alla är muteade på liveklassen online*. Att hålla space, assistera och guida genom en skärm. Vi sättas på prov i vårt kollektiv och vår bransch, en bransch vi själva påverkar nu hur den kommer se ut senare. Min kollega Veronica Jäderlund skrev i en artikel på Yogalärarrummet (mötesplats för lärare att lyfta och stötta varandra):

Oavsett om du tycker att onlineyoga inte är riktig yoga, eller om du byggt upp hela ditt yogalärarskap på onlinenärvaro, så är lösningen, vägen fram just nu, inte att plocka upp stridsyxan. Jag tror innerligt att majoriteten av våra elever vill yoga på plats, i en fysisk studio där de kan hälsa på, och uppmärksammas av en lärare. Men just nu är online kanske det vi behöver förhålla oss till för att gå samhällssituationen tillmötes. För att kunna tjäna några pengar alls under den här perioden. 

Det är en avvägning att gå online med klasser eller inte och vi gör olika, precis som sig bör. En del av mina kollegor blir rädda, blir förvirrade och frustrerade för de vill inte gå online men känner sig tvungna för att behålla elever när andra lärare går online. Andra ser det som en möjlighet att äntligen ta tag i det där projektet som alltid skjuts fram och aldrig kommer ut. I längden tror jag att vi lärare kommer vilja lägga den mesta tid på fysiska platser, kanske lite eget online och framför allt tipsa vidare om andra professionella tjänster med bra kvalité som ett suveränt komplement till det fysiska mötet.

* Yogobe erbjuder i dagsläget inte livestreamad yoga- eller träningsklasser, däremot är det många yogalärare och studios som gör det just nu som substitut till sina uteblivna klasser på studios och anläggningar.

Vad händer med studios?

Ja, de flesta kämpar för sin överlevnad att ens finnas kvar som fysisk plats när den värsta krisen blåst förbi. Många kommer vara uppätna av sina hyror och förlorade intäkter till dess. Det bästa vi som driver studios kan göra just nu är att underhålla våra kunder bäst vi kan med öppettider eller online, samarbeta med lärare så mycket vi kan för den ömsesidiga respekten och relationen i det långa loppet.

För egen del som delägare i studio, nybliven mamma och yogalärarutbildare är det tufft. Utan tvekan. Ingenting blev som jag tänkt mig eller planerat för. Vi har dagliga diskussioner om det moraliska kontra tryggheten i att hålla studion öppen som en fysisk plats. Jag slits mellan total närvaro med min bebis och formuleringar till förhandlingen med hyresvärden om hyran de kommande månaderna. Vi är så tacksamma varje dag att kunder behåller sina kort trots att de inte kan komma just nu eller köper ett kort på förhand eller enbart för att stötta.

Vad händer med utbildningar?

I april gick jag och Milla Floryd online en hel helg med gänget på 200h-utblidningen i vår Flow Yoga School Sweden. I juni går vi online med den på-plats-tänkta fördjupningsveckan för yogalärare. Nu blir alltså även den online och det känns ändå bättre än jag tänkte mig vid första anblicken. Vi har gjort ett genrep där allt var live och det funkade faktiskt! Att göra utbildning med majoritet live (online) i dessa tider tror jag verkligen på. Gruppen finns där i ett live-forum och dynamiken skapar vi tillsammans.

Vi behöver gemenskapen, diskussionerna, gensvaren från varandra mer än någonsin, även om det är genom skärmen. I den här utbildningen – där man får möta andra yogalärare och diskutera hur vi förhåller oss till varandra, får mer kunskap om hur vi driver företag, hur vi tar hand om oss själva, slipar på unik och pedagogisk skicklighet, och lyfter varandra i vårt yrke känns också viktigare än någonsin. Men är detta ett sätt vi vill jobba på i framtiden? Ja och nej.

Jag tror att utövare, lärare, studios och utbildare vill ses på riktigt. Lyssna. Se. Uppleva det innerliga. Energin i gemenskap. I ett fysiskt rum. Men jag tror också att den exploderade närvaron online gör att fler hittat yoga som verktyg. Jag tror fler kommer behöva den framöver och vilja berika sin vardag med det. Både i det fysiska rummet och i det kvalitativa digitala rummet som här på Yogobe. Utvecklingen sker nu. Möjligheterna utvecklar oss, även när de skaver, och jag tror vi har något riktigt fint framför oss. Något fint som också är föränderligt.

Med förhoppning om att mina reflektioner landar väl hos dig och fylld med ödmjukhet inför det som är och komma skall önskar jag dig en fortsatt fin dag med utforskande inom dig, här på Yogobe eller till länkarna nedan!

Lästips

• Nytt i kropp och sinne – med Johanna Alvin.
• Inspireras till att kliva utanför boxen – med Vevve Jäderlund.
• Låt oss ta möjligheten till uteckling, av Mona Drar.

Här kan du även läsa mer om Yogalärarrummet och Flow Yoga School Sweden!

Foto: Anna Rosén

Ann Ringstrand, mode- och livsstilsdesigner samt grundare av klädmärket Hope, har designat en kollektion exklusiva yogatillbehör för Yogiraj, ett varumärke med tillbehör för din yogapraktik. I kollektionen “Tree of Life” möter yogan hem, mode och design. Vi har pratat med Ann om yoga, sinnen och vår plats på jorden. Läs mer här!

Att designa för nuet

Yogiraj och Ann Ringstrand möttes när hennes liv tog en ny vändning 2017. Ann är i grunden modedesigner och det har varit hennes kall från när hon var liten – och år 2001 grundade hon modemärket Hope. Men till slut kom hon till en punkt där hon uppnått många av sina drömmar, både i jobbet och privat.

– Jag hade en familj och två små barn, Hope hade vuxit och varit en fantastisk framgångssaga. Men, jag hade lagt väldigt mycket tid på mitt jobb och min familj, och när jag var med mina barn upptäckte jag att jag inte kunde vara i nuet. Och jag kände att jag verkligen ville ändra på det.

Ann bestämde sig för att lägga ner mindre tid på jobbet för att själv få mer kreativ tid. Under den resan började hon träna mindfulness.

– Det var precis i början när det inte var ett så känt begrepp, och jag började yoga ännu mer. Yogan kom att bli jätteviktig för mig att hitta balans i livet. Jag fick mer kreativitet och ville fortsätta som designer, men såg ett stort behov av att skapa design för att vara mer i nuet.

Ann började skapa bland annat doftprodukter och malas, i en mer svensk design som hon tyckte saknades. Ungefär vid den här tiden kontaktade Yogiraj Ann för ett eventuellt samarbete.

En kollektion i skandinavisk estetik och symbolvärde
Namnet på kollektionen “Tree of Life” symboliserar att allt hänger samman och påminner oss om att vi är en del av en större helhet.

– Det var naturligt att koppla ihop kollektionen med min estetik och den design jag tycker om. Jag ville att den skulle passa fint in i våra hem här i Skandinavien, och jag tyckte det saknades produkter som man kan ha framme.

Ann visste att hon ville ha en enklare design och få med en mönsterbild i den textila delen. Sedan tidigare har hon jobbat mycket med sakral geometri – och gick nu tillbaka och hittade symboler från den världen och använde till Yogirajs produkter.

– Utifrån den historien och grafiska grunden så hittade jag en form som jag testade att teckna, väva och måla, och kombinerade det med måncykeln.

Varför just måncykeln?

– Jag tycker att det är fascinerande med vår plats på jorden, och jordens plats i universum. Det hjälper mig att få ett perspektiv på tillvaron. Det är också fascinerande när man kombinerar logik och magi och där någonstans blir det så uppenbart med jordens dragningskraft. Det är fint och tryggt att se månen och känna jordens dragningskraft som en del av hela vår tillvaro här på jorden. Jag brukar påminna mina barn om hur månen ser just ikväll och att man kan känna sig hållen här på jorden. Vi tar det ju för givet men det är väldigt häftigt. Denna övertygelse är något som jag inkluderar i de hathayoga-klasser som jag leder.

Ann har varit “yogisk” länge, och är även yogalärare sedan 2017. Idag håller hon klasser två gånger i veckan på Atmayoti Yoga i Stockholm.

Hur får du själv till dina mellanrum, pauserna?
– Jag tycker att jag får till dem när jag kan använda mina sinnen. När jag kommer ut i friska luften blir det ett tillfälle att stanna, andas. Jag bor i en stor stad, och det spelar ingen roll om det är blå eller grå himmel, jag känner ändå att det här är ett tillfälle att stå stilla, bara en minut.

Ann hittar också ett mellanrum i att laga mat, att ta fram allt grönt, alla kryddor, alla smaker som ska användas. Då kommer en till möjlighet att stanna upp, låta det ta tid.

– Och så mediterar jag varje morgon. Om du är nyfiken och känner att stresspulsen är lite för hög, sätt dig ner 10 minuter varje dag. Använd gärna en meditationsapp! Sitt i en fåtölj eller som det passar dig, du behöver inte sitta på nåt särskilt sätt, det är bara fånigt.

Om att inreda med yogaprodukter

Tanken med kollektionen "Tree of Life" är att meditationskuddarna och bolstren också passar att ha framme till vardags, när du ska titta på tv eller dricka te runt bordet. Att det är hållbart att använda yogaprodukter även till annat. Ann tror på att vi ska bli bättre på att använda produkter på fler sätt.

– Jag tycker att det är spännande att skapa en fin hörna i hemmet som passar inredningen, men där man också kan sitta och meditera. Som ett litet altare. Men, det behöver inte alls vara traditionellt indiskt, det kan lika bra vara fina foton och stenar från havet, något som är nära oss. Då kanske det inte känns lika märkligt att sätta sig ner och meditera.

Det har varit ett av Anns uppdrag på sin nya stig i livet, att förena den historiska visdomen från den spirituella världen med det som känns nära oss här i Sverige och Skandinavien.

– För många blir steget annars för stort. Jag vill få in det spirituella i det som känns hemma för oss, jag tror på att vi behöver göra det nära i våra liv.

Här kan du se hela kollektionen och samarbetet mellan Ann Ringsrand och Yogiraj!

Lästips

• Props – vad, hur och varför?
• Block och bälte är inte fusk, av Veronica "Vevve" Jäderlund.
• Being authentic – with Satu Tuomela.